elinfolkesson

Jag är så rädd. Så rädd för att du ska börja hata mig. Att du ska vara elak mot mig, eller något liknande. Jag är så rädd för det. Mitt hjärtar slår dubbelslag och jag tror min puls kommer sprängas snart. Mina tårar tar aldrig slut och jag är jävligt trött på det. Jag vill bara må bra, just nu. Jag orkar inte må så här. Men vad ska jag göra?... 
Det är så jävla svårt och förlåt mig. Men det var mitt beslut och tro inte att jag älskar dig mindre. Men jag hoppas verkligen att vi båda klarar oss fint i framtiden. Vem vet? Det kanske blir du och jag, iaf. Det vet man aldrig! Allt kan ju hända. 
Jag känner mig så hemsk. Jag känner mig som den hemskaste personen i världen. Men jag kan inte vara tillsammans för din skull, vilket du förstår själv. Jag får sådana skuldkänslor, så det är sjukt. Jag ville verkligen att detta skulle fungera, ju. Jag känner pressen och jag kommer snart bryta ihop. Hur vet jag inte, men något kommer att brista och det kommer ta isär mig. Som fan. 
Jag önskar att detta är över, så man inte behöver må så här dåligt. Jävla skit.
Men jag älskar dig, Patrik. Det gör jag verkligen.

Nej, nu ska jag försöka göra något.... Något. 
Ciao.