elinfolkesson

Mina föräldrar

Är så trött på att skriva om dem, egentligen. Inget illa menat, eller kanske... Lite. 
Men inte mot mamma iaf. Och CG. HAHA, fan då.

Mamma:
Hon är den dära blyga och tysta typen, som kan visa alla känslor och kan prata hur mycket som helst när hon har druckit och är onykter. Det är bara det att hon inte vågar öpona sig och säga emot. En alldeles för snäll människa. 
Hon hatar att såra folk, hon är så himla rädd för det.
Hon är värre än mig.
Hon har scenskräck. Antar att jag fått det från henne. Fan!
Men alltså... När hon är hemma, utan gäster eller liknande. Då är hon den hon är. En galen typ. Som är jätte rolig och är ganska så skum. Hon kan inte engelska men pratar på engelska ändå, som kan leda till en massa kul. Hon kör sina karatemoves och dansar runder. Antar att jag fått det från henne också, inte karatemoves;en. Men ja, hon är sprallig av sig, egentligen. 
Hon har sina jobbiga och dåliga stunder. T.ex när hon blir sur, så blir hon jävligt sur. Man kan inte ha rätt, det är hon som har rätt. Hon förstår sig inte på dagens ungdomar, säger jag bara. Dagens mode, osv. Dagens... Liv? Haha! Hon lever kvar i sitt 80-tal.
När hon städar, så blir hon förbannad. 
Och när hon blir förbannad, så gör hon saker större och klagar på allt. Då brukar det oftast sluta med att hon gråter. Men.. Haha, det skrattar vi åt när hon inte är sur. :D 
Hon ler mycket, verkar alltid glad. Men hon har världens sämsta självförtroende. 
Det här räcker, om min mamma.

Pappa:
Ehm... Pappa. Ja. Just det, han!
Jag vet inte vad jag ska säga om honom. De mesta har jag redan skrivit här.
Men... Får väl börja med de dåliga, som vanligt. 
Han är alkoholist, har inget problem med att säga det rakt ut. Har ingen anledning till att hålla det inne. Men tillräckligt jobbigt att behöva prata om det irl, men egentligen är det inte så himla... Äh.
Han har varit det sen min äldsta syster föddes, Karin. Innan dess också, däremot.
Okej, han har varit det i hela mitt liv. Han har aldrig haft den där papparollen, jag har aldrig haft den där pappan som jag behövt. Men... Äsch, han har haft sin chans och han sumpade den. Mer än så orkar jag inte säga.
Men han har sina goda stunder.
Han är duktig på att visa känslor, när han själv vill.
Men ändå ser man på honom att han vill så himla gärna hålla dem dåliga känslorna inne.
Han pratar alltid högt. Det har jag fått från honom, uppenbarligen.
Han är väldigt social och folk tycker han är trevlig. Det gillar jag också om honom.

CG:
Min kära styvfar.
Inte min förälder, men han förtjänar att vara här.
Vi har inte alltid.... Kommit överens. Få vet om detta, men.. Ja.
Men allt är bra nu och jag älskar honom. Han är mer en pappa till mig, än vad min biologiska pappa någonsin varit. Och jag är så himla glad för det. Mer behöver jag inte skriva.