elinfolkesson

Tänkte skriva om något som är totalt meningslöst egentligen. Känns det som i alla fall.
Jag vet liksom inte vad det är, vet heller inte hur jag ska ta reda på varför heller.
Nervositet bara finns där.
Har haft så i månader nu.
Det finns något som blockerar, vet inte mot vad.
Har tänkt skriva om det, eller prata om det med någon. Men har hindrat mig själv för jag har absolut ingen aning om vad det är. Skulle inte kommit fram till något heller. 
Jag hatar tyngden i bröstet. Jag tror inte att det är någon speciell tanke jag har. Det kommer mest när jag är ute och röker ensam, när jag står eller sitter utanför mitt hem. Det kommer också fram när jag kollar på böliga filmer, även om jag älskar sådana filmer. Kanske kan vara något med att jag gråter så jävla lätt åt filmer? I alla fall mest när jag är ensam. Med umgänge så är det som en helt vanlig film, som är sorglig. Då är det som... Vanligt, så att säga.
Jag hatar denna känsla och jag vet fan inte vart jag ska ta mig till. Har inget svar på något.

Jag är kanske nojig av mig, som jag inte märker själv.
Jag kanske förtränger alldeles för mycket och inte låter mig själv att tänka på det.
Nervositiet kanske kommer fram ist... Kanske p.g.a. det.
Jag har absolut ingen aning.
Jag kanske är rädd. För något. Vad vet jag inte.
Eller så kanske alla känner så här, utan att dem pratar om det? Skulle inte tro det, faktiskt.

Vet inte vad jag ska skriva mer.
Tänkte att det skulle kännas bättre att skriva av mig och låta det publiceras.
Hittills känner jag inte att det känns bättre.
Men skulle nog ångrat att jag inte publicerade detta, eller skrivit detta. Så jag låter bli att sudda ut allting, som jag gjort så många gånger innan. Kanske raderar det senare, men... Äh.
Får se.

Jag låter det vara.